jag vill inte sluta svära jag älskar ju svordomar.
I skolan idag var jag arg, bitter och bara almänt sur. Jag svor skicka arga mail och snacka skit. NU är jag mest sur på mig själv. Det är inte kul att leva med mig när jag är så där, ja idiotisk, överdriven. Det är inte kul att leva med mig själv då heller. Men jag kan inte riktigt rå för att jag blir så där men jag ursäktar för att jag möjligen förpestade hela skolan lite extra mycket idag.
Tänkte på den nya tjejen, hon måste trott jag var en galen ohuman bitter chey. Fin bild hon har i sin hjärna av mig nu, kanske mitt rätta jag. Jo det är det väll, jag svär ju 24/7 men endå inte riktigt så där vill jag vara. Men blir jag arg och ledsen på samma gång, som idag x antal gånger blir det lätt så. Det är mycket lättare att svära och klaga än gråta, som man igentligen kanske skulle velat göra. Men jag vet inte vad fasen, vad ska man göra? Göra när man börjar förgifta sin egen själ. Ja uppenbarligen vet jag inte, dra ned på svordomarna? varje gång jag blir arg fälla en tår istället för att säga fittkärning? Vill man visa sig svag, nej det vill inte jag. Inte i skolan i alla fall. Inte offentligt, på toa och på mitt rum visst men icke någon annan stans.
Kent – Att presentera ett svin
jag vill inte sluta svära, jag älskar ju svordomar.
