pinkcherrylips

Hej jag hade super trevligt på bion i parken vi kolla dock inte på hela filmen för det börja regna lite och så har de ju skola imoron....:/

Men nu när kvällen kommer och jag sitter ensam i soffan och snart ensam i sängen vet jag inte var jag ska ta vägen. Var är du? Min kusin är borta ingen får tag på honom inte hans pappa inte vi, borta. Jag gråter och gråter i tystnad så klart, som alltid. Jag vill inte mista dig från mitt liv, vi hör ihop du och jag det har vi alltid gjort. Jag vet inte hur jag ska säga det till dig innan det är försent men det måste jag på något sett....du har försökt ta livet av dig förut, tänkt om du försöker igen och lyckas, då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag kommer ångra mig, ångra mig att jag inte hann säga hur mycket jag älskar att ha dig som kusin.

Jag vill bara se ett livsteken, jacob då blir jag lugn igen.

Jag känner att jag inte kan vara glad för tänker på dig hela tiden och så kan jag inte vara det för att jag vet att du inte är glad det blir liksom fel då.

jag har bojkottat vissa kent låtar, de där speciella som handlar om döden, det blir för mycket att lyssna på dem. Jag börjar gråta på en gång då de första tonerna kommer...det är hemskt att jag ska behöva stänga inne låtarna i ett valv i mitt hjärt med ljudisolerade väggar men det går inte det bara går inte. Det är så synd för de är de låtarna jag älskar allra mest men de är också dem som får mig känna mig allra sämst.

denna kan jag fortfarande lyssna på och det är det jag ska göra nu slummra in i sömnen och hoppas att du ringer imorogon.

Kent – Sömnen



blev ett ganska deppigt inlägg men jag är deppig.